Jag är så arg att jag nästan skulle slå ner någon..
Varning ni som inte vill bli deppade ska nog inte läsa detta.!
Måndag klockan 8.00 ska jag till min pyskolog och tackar gudarna för det ;) Jag säger såhär. Hur går man vidare igentligen när något sånt här händer? Uhha nu ältar jag gammalt igen men mamma är ett undantag. Jag är glad att spes finns och jag är "glad" att det finns massor av människor där ute som förstår. Men många jag tycker om flyr, allt blir en ända röra. Jag förlorade en underbar kille och en nära vän tack vare dig mamma. Jag vet att jag inte ska lägga skuld på henne och på ett sätt fick du mig att inse att de var inte så bra för mig som jag trodde för isåna fall skulle de kämpa och försöka stå ut som Lisa gör.
Men ända sen dagen har jag knappt kunna vara mig själv. Jag mår dåligt av att han fick se en sida av mig som INTE är jag.. Jag önskade att det fanns fler chanser och människor fick rätt uppfattning av mig. Det gör ont när människor snackar bakom ryggen och säger kolla var tråkig hon har blivit, hon är bara i sin värld. Jag tänker inte ställa mig försvar till något sådant. Samtidigt blir jag så glad när jag får komplimanger för den senaste tiden har jag fått ta mycket skit från många jag tycker om. Det sårar så enormt.! Varje gång man reser sig upp hamnar man på ruta noll igen.
Förlåt men mamma jag är så jäkla arg på dig.. Du sa själv, höll han hårt.. Vad fasen trodde jag gjorde men du gjorde mitt liv till ett rent helvete. Du drog mer ner i skiten fast jag inte ville. Jag var så lycklig och så förstörde du allt. Jag har rätt att vara fly förbannad för det är jag vissa dagar. Jag har förlorat så mycket tack vare dig. men samtidigt är jag glad för du fick mig att inse en hel del bra saker och jag hoppas att livet vänder.. Att det som väntas är mycket bättre. Det är det som är min ork, att jag vågar tro och siktar framåt för värre än såhär kan det inte bli.
Ajjö din idiot. Hoppas du ruttnar.
Du svek mig hådare än vad du kan tro.
Det känns som man redan får nya tag när man får ut sin ilska i kroppen ;)
Måndag klockan 8.00 ska jag till min pyskolog och tackar gudarna för det ;) Jag säger såhär. Hur går man vidare igentligen när något sånt här händer? Uhha nu ältar jag gammalt igen men mamma är ett undantag. Jag är glad att spes finns och jag är "glad" att det finns massor av människor där ute som förstår. Men många jag tycker om flyr, allt blir en ända röra. Jag förlorade en underbar kille och en nära vän tack vare dig mamma. Jag vet att jag inte ska lägga skuld på henne och på ett sätt fick du mig att inse att de var inte så bra för mig som jag trodde för isåna fall skulle de kämpa och försöka stå ut som Lisa gör.
Men ända sen dagen har jag knappt kunna vara mig själv. Jag mår dåligt av att han fick se en sida av mig som INTE är jag.. Jag önskade att det fanns fler chanser och människor fick rätt uppfattning av mig. Det gör ont när människor snackar bakom ryggen och säger kolla var tråkig hon har blivit, hon är bara i sin värld. Jag tänker inte ställa mig försvar till något sådant. Samtidigt blir jag så glad när jag får komplimanger för den senaste tiden har jag fått ta mycket skit från många jag tycker om. Det sårar så enormt.! Varje gång man reser sig upp hamnar man på ruta noll igen.
Förlåt men mamma jag är så jäkla arg på dig.. Du sa själv, höll han hårt.. Vad fasen trodde jag gjorde men du gjorde mitt liv till ett rent helvete. Du drog mer ner i skiten fast jag inte ville. Jag var så lycklig och så förstörde du allt. Jag har rätt att vara fly förbannad för det är jag vissa dagar. Jag har förlorat så mycket tack vare dig. men samtidigt är jag glad för du fick mig att inse en hel del bra saker och jag hoppas att livet vänder.. Att det som väntas är mycket bättre. Det är det som är min ork, att jag vågar tro och siktar framåt för värre än såhär kan det inte bli.
Du svek mig hådare än vad du kan tro.
Det känns som man redan får nya tag när man får ut sin ilska i kroppen ;)
Kommentarer
Postat av: Malin
Den 30 augusti förlorade jag min bästa vän, vissa dagar lan jag bli jättearg på henne, för att hon är borta, för att hon lämnade mig ensam här i världen, när hon visste hur mycket jag behövde henne. Men jag tror att ilskan bara är ett sätt att få uttrycka sorgen man känner, saknaden.
Den är svårt att hantera saknad, men jag önskar dig lycka till, kika gärna in i min blogg, vi sitter i samma sits du och jag...
Kram
Trackback
