hallonkyssar

haha min tavla är så läcker så jag vill käka upp den ;) Nå vad säger ni?

Igår var det verkligen en lärorik dag. När jag ringde till Hm fick jag inte lägga undan den mer än dag sa tjejen i telefonen. Jag bönade bad på mina bara knä men det var svårt att charma henne. Så i panik fick jag låna pengar av mina söta bror och när jag väl kom dit i sista sekund innan de stängde säger de om jag hade haft Hm kort med mig hade jag fått 10 proecnt rabbat och i mitt fall var det 60 kr. Sjutton bullar tänker jag men det var inte nog med det. När jag skulle hämta jackan så fanns det inte där. Fast jag hade hängt undan den men sen visade det att tjejen jag pratade med hade hängt undan den tills dagen efter. Det var verkligen super gulligt av henne men kunde hon inte sagt det i telefonen? hehe iallafall så är jackan min skatt. Den har redan varit ute på äventyr ;)

Mitt i allt missade jag bussen och i kylan står jag där och väntar på bussen. Klockan hade redan hunnit bli åtta och massor av fulla ungdomar kliver av och på bussen. Fasen vad jag längtade i den stunden efter att gå ut. Sen kommer det fram en skit söt kille och började prata med mig. Tro ni inte han går på min skola och han sa att han hade sett mig m.m Iallafall blev det en trevlig pratstund och sen brast han bara ut, kan inte jag fått ditt nummer?

Jag har kille, sa jag och då blev det inget mer med det haha vilket sätt att ragga på men samtidigt känns det som jag missar något. Om jag ska vara ärlig känner jag mig förvirrad. Jag har aldrig varit tillsammans med en kille som jag har med my love. Det hela känns både bra och dåligt. Jag vet att det inte är lätt att ha ett avståndförhållande. Det tar verkligen på krafterna. Ibland känns det som jag vill ge upp och gå till andra sidan samtidigt vill jag lappa ihop det för jag älskar han verkligen, i really do men jag märker också att min kille känner likadant. Jag vill inte känna tviel utan kärlek. Jag gjorde nyss en sån där plus och minus lista och självklart vann plus sidan som jag redan visste skulle göra. Han är underbar, den bästa jag har haft men kanske för bra sådan som får mig att vilja fly? Vad är jag rädd för, bli sårad? Hmm mer sårad kan jag inte bli. Utan allt kan bara bli bättre. Tålamod Lovisa är det som gäller. Jag hatar att vänta . .  Så som vi älskar varandra. Varför kan inte allt vara bra då?

Jag tror jag måste ringa my baby sen. Då vet jag att allt blir bättre. Hans röst gör mig trygg <3


Någon mer som känner det där dramat när man är kär? Det är fan ett mystrium.