hallonkyssar

Förlåt, men det finns knappast något värre än att vara olycklig kär. Man gör allt för att glömma. Spana, dricka och syssel sätta sig all the time ändå dyker han upp som ett spöke ni vet. Ni tar varje sak som ett tecken och fast ni vet att det aldrig kommer bli er igen så hoppas ni ändå. Han trodde ju på en andra chans men ni gav upp. Om det inte funkade nu varför skulle det då funka senare? Värst vad positiv jag är där men jag känner så ;) Ändå vill jag inte släppa taget helt.. Jag har släppt han fri och gått vidare men ändå dyker minnerna upp då och då.
Ibland undrar jag ens om han känner detsamma? Fast jag vet att han aldrig skulle erkänna det. Ibland får jag en känsla som han hatar mig och inte ens vill vara vän. Alltid när det krashar säger dem vi kommer vara vänner en vacker dag, ändå går man varsin sin väg. Det är en stor förlust att varje gång bli kär. Ändå tror jag på sann kärlek och jag ger aldrig upp. Tänk dig själv. Det finns över en miljard killar där ute och någon måste vara allt jag söker, eller?  

Jag ställer frågan till mig själv.. Varför tar jag ens upp det här? 

---

Here we go.. Såhär såg jag ut idag ;P