hallonkyssar

Good damm it. Jag ser att jag börjar skriva lite som i boken Ett öga rött. Någon som har läst den? Den suger totalt och jag blir vansinne att boken är skriven på blatte svenska men samtidigt är den lärorikt och man får en titt och känsla hur vissa stänger ut utlänningar och hur de känner. Rasiter eller utlänningar som ser ner på svenskar eller när någon ser ner på en människa överhuvudtaget gör mig arg. 


Shit vad jag gråter.. Den videon är hur fin som helst och det värsta är att jag har missat Remo och Julia under alla mina år. Jag måste se den snarast haha ;) Den verkar hur bra som helst!

---

Finns mycket jag saknar. . But people changes ands shit happends but life goes on..



Julen 2007 då du var i liv.



Tiden mellan oss. Den glömmer jag aldrig min älskade vän.




Kärleken mellan oss.

2007 Är nog det värsta som jag någonsin har gått igenom.

Det började bra. Jag var nykär och super lycklig. Jag invigde det nya året med mamma och mitt x.
Jag planerade att flytta till Gävle. Två dagar före jag skulle flytta hände det som inte fick hända. Min mamma valde att lämna den värld. Därefter gick det bara utför. Jag hamande i en djup depression pga av jag insåg hur dåligt mamma hade mått m.m Jag klandrade mycket mig själv av det som hände.
I somras dog mamma och då sket jag i allt för jag var uppe i min sorg.
Därefter sakta men säkert drog en underbar vän undan. Jag saknar henne så.
Sen förlorade jag han..


Samtidigt har det hänt massa bra saker.
Jag har insett vilka som verkligen är mina riktiga vänner.
Jag har insett att livet är värt så mycket mer värd än så och jag är så fullkomligt stark.
Jag vet nu hur mycket verkligen min familj betyder för och jag ska behandla de väl.
Jag har kommit min familj och släkt närmare än någonsin.
Jag är så glad att jag inte valde att flytta för jag fattar inte än idag hur jag kunde lämna allt här. Mitt hjärta och liv här och ingen annanstans.
Jag har kommit Becca närmare och insett hur underbar den människan är <3
Jag har insett att jag även har världens bästa klass som stöttar mig till hundra procent.
Jag vet nu också att jag klarar mig själv. Jag behöver inte en pojkvän för att vara älskad.
Jag duger och jag vet om det.
Mina dumma tankar äter upp mig ibland, men jag vet hur jag ska hantra dem nu. 
Det bästa är att jag har gått vidare och tagit klivt mot en hel ny värld med en enorm kraft.

Hur har erat år varit?