Jag är så jävla arg på dig mamma

image2483


Att sörja är något av det svåraste en människa kan vara med om,
speciellt om du är ung och har förlorat en nära anhörig genom suicid.
Johan Cullberg talar om att livet består av en rad kriser.
Dessa kriser kan vara en förutsättning för att vi människor
ska utvecklas och gå framåt i livet.
Men när en människa tar sitt liv hamnar de nära anhöriga i en traumatisk kris,
vilket är annorlunda från de andra utvecklingskriserna.


Hur känns det att vara 19 år och få veta att mamma tagit sitt liv?
Det vet jag & genom min bok har jag försökt gå vidare.. ( När den är klar är en annan femma men jag jobbar på det ;))





Varför?
Jag vill slippa ställa den frågan om och om igen.
Jag tror nog att jag aldrig
kommer förstå varför du gjorde det.
Jag tänker på det varje dag.
Hjärtat skriker, tårarna fossar.
Jag förstår inte vad jag ska ta mig till.
Allt kväver mig mamma, saknaden gör himlans ont.
Är det mitt fel, gjorde jag något fel?
Var vi inte tillräckliga? Snälla ge mig ett svar.
Om jag bara visste som var på gång
hade jag kunnat stoppa det då?
Jag är arg så arg för att du
lämnade mig ensam kvar...




Saknaden den kommer alltid finnas där

image2434




Min ängel




Detta är inte rättvis någonstans . . .



Du var för ung.
Det kvittar om jag skriker eller vad jag gör.
Du kommer aldrig tillbaka ändå.
Kan säga att jag är stolt över att jag fått min mammas utseende.
Hon är så vacker.


Döden




BOM BOM BOM BOM BOM BOM . . . . .






image2354



Döden.. Yes, så lyder rubriken.
Jag tänkte prata om det som en människa fruktar hela sitt liv.
Innerst inne tror jag ingen människa vill dö
men det är bara Gud som vet när den är kommen.
När gud tog min mamma rasade mitt liv helt
& hållet och det är självklart inget konstigt med det.
Fast jag knappt pratar mycket om henne finns hon ofta i mina tankar.
All styrka jag fått är från min mamma.
Varje gång när det känns tygnt vet jag att det är hon som pushar mig.
Tex nu. Hon var en del som fick mig att gå min egna väg.



Om jag ska vara helt ärlig känns det som hon är på semster än
men att hon kommer tillbaka. Fast om några år..
Jag ser inte henne som död. Det ordet låter för tungt.
Död i mina ögon är när man ruttnar bort som ett sklett.
Helt borta för all evighet.. Usch, jag ryser när jag tänker tanken.




Jag ser att min mammas själ lever med mig
Jag kanske inte ser det sådär men jag känner det.
Den känslan gör mig trygg ♥




På senare tid har jag kollat dödsannonser. Jag vet jag är rätt annorlunda ;)
Idag hittade jag sån fin vers. Som får mig att påminas av mamma.





image2356






Vi står här med gråt och med saknad
Spill inga tårar, sa Du, när jag dör
Det är inget att gråta för
I minnet lever jag ju kvar
Ingen kan dö som levat har.
Tänk er, som att jag tog en promenad
Vi ses igen, inte nu, men om ett tag.

  




Orden som verkligen tar, ord som verkligen talar sanningen.
Ni som har mist någon nära. Vill jag ge en varmande kram.
Det är ett helvete att tas genom sorgen det &
glömmer det gör man aldrig men som sagt tiden går
och man lär sig leva med det för man har inget val.



image2355




Ha en fortsatt bra kväll grils and some boys :)




Sleep tight <3

Bakom alla bekymmer

. . . . . . . . . . . . . Tomma ord. . . . . . . . . .

image2203

Hejsan sötbollar ^^

Allt bra med er ? det hoppas jag innerligt. Själv är det en åtta om man säger så.
Det kunde vart bättre men även sämre.
Det spelas just nu på HÖGSTA volym ni kan tänka er i mina öron
med ABBA "Happy nwe year". haha lite efter kanske men sånt är livet.. ;P


Vet ni vad jag är rädd för? Det skrämer mig mer och mer hur fort dagarna går och nu är det ett jäkla halv år sen du försvann och jag minns knappt din röst längre mamma.. Jag försöker minnas men det är svårt och det ghör ont. Jag vill minnas  ALLT.





 Älskade ängel <3

image2204


Jag ber varje dag nu för att jag för ska få komma
till en bra pyskolog för jag vill bara leva och vara lycklig.
Slippa alla bekymmer och ångest.
Det gör så ont för min ångest förstör verkligen för mig.
Jag är inte som alla andra och yes jag vill vara "normal."
Kunna få känna den där bra känslan när man går till skolan.
Det känns som jag sviker vissa om och om igen. Jag hatar mig själv för det.

Första steget är att acceptera och älska mig själv för den jag är. PEPP PEPP PÅ HÖG NIVÅ ;)


Älskade mamma


image2075


Livet har gått vidare och jag mår bättre än någonsin..
Fast saknaden är oändlig.. 
Bland de bästa jag vet är att jag vet att du lyssnar och tror på mig.
Du gick din väg och jag gick min väg men kärleken den dör aldrig ut.


 

Bildspel

Det började såhär . .

Jag låg varmt i mammas mage...
image1970

och nu var tiden inne..
image1971

Det blev en glad liten skit som fick namnet Lovisa..
image1972

En som var stolt så var de älskade mormor.. Ung mormor är hon också. Hon har precis fyllt 40.
image1973

Busa med mamma var bland de bästa jag visste.
image1974

image1990

image1989

Nästa steg var dop..
image1975

En redig cooling var det första mamma & pappa tyckte att jag var ;)
image1977

image1978

och redan då visste jag att jag ville ha en motorcykel.. brum brum ;P
image1980

När min bror kom till världen var jag lycklig..  Jag skulle jämt hjälpa honom.
image1981

Ajajaj är det ända jag kan säga och är man en buse så är man.. Men jag tyckte felet låg i den där dumma rosbuske som jag fick i ögat..
image1982

Jag & min älskade bror som är ett och halvt år yngre än mig.. Han är den bästa och ställde alltid upp på mina lekar :)
image1983

image1984

Naaaw här är när jag pussar & gosar med min yngsta bror..
image1985

image1986

Jag älskar er.. Utan er funkar det inte.. Julen 1993 hos mamma ♥
image1987


image1988

Mamma lämnade tre underbara barn efter sig. Det brukar låta så!
Det första tanke var när jag fick reda på det var att jag måste ta hand om mina bröder och jag försöker så gott det går. Jag tänker varje dag på min minsta bror Anton (som bor kvar i Gävle.) och jag vet att han har det bra och det är en trygghet för mig. Jag är alltid tacksam för att jag har fyra underbara syskon och allt det mamma gjorde. Hon gjorde alltid allt med kärlek. 

Med detta vill jag säga TA VARA PÅ ERA FÖRÄLDRAR. <3 En dag är det försent..

Tjena tjabba hallå världen =)


God morgon är det i mina ögon ;) 

image1966
Det syns på långa vägar att detta är min mamma och nu förstår jag varför alla säger varför jag är så fruktansvärt lik henne. Jag kan säga att jag är stolt över att hon är min mamma.


Allt bra med er girls and boys? Själv är det tummen upp..

Jag somande inte förräns halv fyra igår och snacka om att jag var död när jag skulle till skolan imorse. Det var så illa att jag somande om och sen när jag hade vaknat försov jag bort hela skoldagen men jag har allt gjort nytta. Äntligen är jag klar med små rester och det känns toppen! Att jag aldrig kom i säng igår berodde på mamma. Det kändes som jag pratade med henne och jag fann tröst hos henne. Det var så skönt att få låta allt rinna ur i kroppen för varje gång mår jag bättre. Jag är trött på att hålla allt inne..


Alla saknar dig mamma, speciellt mina bröder & jag ♥
Dagarna går och jag tappar räkninge men den 2 augusti 2007
var den värsta dagen hela mitt liv.







Bakom mörket finns alltid ljuset . .



Jessica back in the days . .

image1964


image1965



med detta säger jag mat tajm.. Vi hörs snart babes ;)  

Ibland blir det inte som man har tänkt sig . .

Hej snyggingar =)

image1813

Idag är det si och sådär och det är en jäkla bra och passande låt som spelas i bakgrunden. Jag mår illa med Magnus Uggla haha ;) Kan det blir bättre? Klart, det kan det!!
Annars har jag städat tills nu. För idag firar vi min lillasyster som fyller på Onsdag. Hon är så söt den lilla plutten. Hon kommer alltid vara min bästa syster men något som är kul att hon jag och börjar ha samma kläderstrolek, så jag kan låna hennes kläder ibland. Allt i ett you know ;)

image1814

Idag är det ju söndag med och imon blir det skolan. hoho hoppas på att få se pippip.. Säger bara stackars min familj som får höra på mitt tjöt ^^ Min farmor är så go. "Lovisa har du lagt in en stöt nu eller?" Alla väntar på spänningen ;)  

Vet ni vad jag nästan skulle göra vad som helst att få tillbaka? Det är att få mamma tillbaka. Det skär i mig att det är jul snart och inte hon är här. Hela dagen har jag tänkt på henne och allt det vi har gjort tillsammans spelade upp som en film. Jag skrattar men samtidigt gråter jag för jag saknar henne så. Jag kan inte fatta än att hon är borta för all evighet. . Att jag aldrig mer kommer få se henne eller att hon inte kommer få träffa sina barnbarn som kommer en vacker dag. Jag har en sån där bad mumday :'( Jag hade tänkt jag skulle ringa både Lisa, vicki och Becca. Men just nu mår jag så fruktansvärt dåligt att jag inte ens orkar det och det är illla. Jag ska krypa ner under täcket och hoppas på att det blir en bättre dag imon. Klart, det kommer blir när jag får se han och träffa flickorna ;)

Det sägs att tiden läcker alla sår men jag tror inte det gör i detta fall.

Älskade mamma

image1747
image1748


Det går inte en dag utan du finns i mina tankar. Varje gång jag går lägger mig kollar jag mot himlen och säger God natt. Jag vet att du finns med mig hela tiden. Varje dag pratar jag med dig och du lyssnar som ingen annan. 


193 dagar utan dig . . Du kommer alltid vara min ängel ♥

In heaven

She is like a angel . .

image1445

Jag glömmer dig aldrig mamma <3

76 dagar utan dig . .


Helt lovley låt!


Livet har gått vidare men inom mig finns du alltid.

Ännu en torsdag

Jag saknar dig. Jag saknar allt vi hade. Jag önskade att du kunde finnas där för mig som förut. Jag saknar din värme och kärlek. Jag saknar helt enkelt dig mer än något annat.. I vissa stunder skulle jag göra vad som helst att få bara känna din doft och den där kramen jag alltid fick när jag mådde dåligt.

6 sex veckor idag..


Varför?

I mitt hjärta bor du i älskade mamma <3

Jag kollade i genom gamla bilder..

och så hittade jag denna på mamma <3

image1145


Haha så söt.. Jag glömmer aldrig den kvällen. Fasen vad lycklig jag var :)

Jag ska hedra min mamma

Jag alltid fått höra att jag är knäpp och sån knasboll och nu förstår jag varför.. Min mamma var alltid på sånt bushumör.. tex igår. Jag tog nagelackbortagning mot min feta finne och gosh woot? Idag är den borta haha :) Eller på morgonen, de flesta brukar äta frukost men jag äter lunch istället.. Torsdag idag och det är lika med 6 veckor.. Veckor som har gjort mig stararke veckor som har varit otroligt lärorika. Veckor som jag aldrig trodde jag skulle klara av. Jag vet ju varför du gjorde det för du trodde sten hårt att livet skulle bli bättre och slippa känna smärtan. Har du nu det bra nu mamma? Jag får tecken hela tiden på att du mår bra och vet du. Ibland gråter jag av lycka för jag vet att du har det bra nu och jag slipper vara orolig..

image1135

image1136


Det är som en bomb släppte i natt eller så kanske det beror på att jag börjar få ut alla tårar.. Jag vet att inget kommer bli detsamma igen och för hedra den du var så ska jag skriva klart min bok och alla pengar jag får in av den ska jag skänka till pysktrian vården så de kan skappa bättre recsuer och fler läkkare som blir mer kunniga. Så inte fler göra samma "misstag" som dig mamma.. Jag vill också skappa rättvisa för dig och jag vet hur förbannad du var hur Sveriges styrde. Jag vet också att din största önska var att jag skulle bli modell. För du sa hela tiden att jag hade den gåvan och kroppen till det. Jag vet att du skickade in till Top modell för min skull och fast jag kom vidare ett steg så jag valde jag att hoppa av. För modellyrket är inget för mig.. Men vem vet? Planerna kanske ändras i framtiden..

Jag älskar dig och du vet att du är världens bästa mamma <3

<3

Inatt var den jobbigaste natten någonsin i mitt liv. Jag har nog aldrig gråtit så mycket hela mitt liv. Jag hoppas att allt är ute så jag kan börja stå på benen.. Jag vill verkligen tillbaka till skolan men det är svårt, för svårt just nu. Det jobbiga med är vissa människor tjatar på än att jag måste gå och sjävlklart vet jag det. Men om jag inte mår bra så orkar jag inte göra något där. Jag har insett att det är bättre att skrika ut allt, gömma sig under täcket och släppa loss alla tårar och sen få ladda om batterierna.. Sakta men säkert blir jag starkare ;)


image1128

Mamma, det är svårt att släppa dig fri..

Saknaden är svår, mamma<3

image1116

Såhär försvann min mamma ifrån mig...

Nu ska jag vara helt ärligt. Jag försöker tränga det så gott det går och jag tycker det är enormt jobbigt att prata om mamma men vart jag än går blir hela tiden påmind och hela tiden får jag höra att jag är stark och att man var i den situationen skulle man aldrig stod ut...

Min mamma kommer alltid vara den bästa i min ögon... Det är henne jag har fått min skönhet ifrån. På något sätt såg jag upp till henne och det är allt hon som har ploppat ut mig så jag kom till världen.. Min mamma har alltid haft det svårt. Rena i tidig ålder blev hon mobbad och det stärkte inte hennes självförtroende precis. Sen att hon hade svår dyslexsi gjorde inte allt bättre. Men min mamma kämpade på och gav inte upp i första taget. Efter skolan började hon på gymnasiet men hoppade av det pga av det var för svårt för henne och sen efter tag träffade hon min älskade pappa och jag har ofta fått höra att det var den bästa killen hon någonsin haft och jag förstår henne. När mamma var 22 år så kom jag till världen och där efter kom min lillebror till världen och efter tag knackade det mellan min mamma och pappa de bestämde sig för att skila sig och då var jag runt 2 år ungefär och efter det gick det utåt för min mamma. Hon träffade många idotiska killar och en som slog henne. Ju mer åren gick ju mer började jag förstå att min mamma inte var som alla andras mammor men att hennes kärlek till oss var gränlös stor.... Vi var verkligen hennes allt. Men jag minns hårt när jag var runt 8 år och hon skulle kasta ut oss för hon orkade inte mer. Jag har nog aldrig gråtit så mycket hela mitt liv och det är såna minnen som sätter spår... 

Min mamma flyttade tillbaka till staden hon föddes när mina föräldrar skildes så avståndet var ganska stort så när pappa fick vårdnaden av oss så tappade jag mer och mer kontakten med mamma men när jag var runt 16 blev vid bara tjatare och tajtare. Det var när jag själv hamnade i en djup depression där jag mötte min mamma och jag insåg vilket helvete hon levde i. Men tillsammans blev vi starka. Jag fick hjälp och klarade det men inte min mamma... För henne var det som en bergodalbana, det gick upp och ner. På den senaste tiden var det nästan som jag var mamma åt henne för när jag bodde hos henne och när hon fick sina utbrott så försökte jag lugna ner henne och jag minns väl när jag hon bara sprang ut i skogen mitt i natten och kunde komma hem dagen där efter. Jag sov inte en blund de nätterna. Men när mamma var utan killar och bodde själv med oss så började hon sakta men säkert må bättre. Under denna tiden såg jag henne inte som mamma utan min bästa vän. Vi gjorde allt tillsammans, allt från shoppa och bara ligga ut på nätterna och kolla på stjärnorna. Jag tror hon hittade sig själv under denna tiden men sen så träffade hon han och jag kände direkt att detta inte var bra. De passade inte ihop men mamma var tok kär fast han behandlade henne som ett as. Ju mer åren gick ju smäre mådde hon och det kunde vem som helst se. Hon sa ofta till mig att hon inte orkade mer och jag försökte peppa henne så gott det gick och stannade ofta hemma för att muntra upp henne. Vissa dagar var bättre än andra och mitt i allt blev hon mer och mer irreterade på sin sjukdom.. Ända hon mådde skit så fortsatte de att vara tillsammans och allt blev bara ännu värre och både jag och min mormor sa till henne att hon måste lämna honom men hon lyssnade inte på oss utan följde sitt hjärta. Den sista tiden fick jag nästan höra varje dag att hon inte orkade mer.. Hon klev mer och mer in i en djup depression. Så en dag när hon var ute med han och de började bråka ïgen som var en vana så stack hon ifrån han och sprang till skogs mitt i natten och det var den natten hon försvann och han var den sista som såg henne... Hon kom till en hästgård och där fanns ett rep.. Ah mer behöver jag inte gå inte på :'( Varje tangent gör ont att slå in för det svider så hårt i ögonen och det hugger i hjärtat varje gång jag skriver mamma. Men jag tror det är bra att få skriva ut det och hjälpa andra, för det är alldeles för många som får gå igenom det jag går igenom just nu. Flera tusen är det och tillsammans är vi starka ♥ 

När någon dör med så hamnar man i olika faser och just nu är jag i bearbetafasen för jag har insett att mamma aldrig kommer komma igen och varje gång innan jag somnar gråter jag mig till sömns för jag saknar henne så oändligt.

Det är så många frågor man har men få svar...



Att jag skrev detta är med att jag hoppas slipper frågan vad hände igentligen med din mamma? Jag vet att om jag skulle börja blogga om det skulle jag få massa frågor men jag vet att detta får mig att må bättre. Jag vet att detta är en del av det som gör att jag orkar gå vidare... Jag tackar alla för ni visar intresse för min blogg. Jag har alltid undrat. Vad är det som gör att ni läser den? :)   

Puzzzzzzz <3  


Det gör ont

image1083

36 dagar utan dig..


Men kvar inom mig lever du. Alltid ska det komma tårar alltid ska saknaden göra så ont. Varför? Jag vet varför du gjorde det mamma och jag är INTE längre förbannad. Du är i paradiset nu.


Saknaden blir bara mer och mer...

Fem veckor idag...

image1059

Sen lyfte du dina vingar och flög långt bort.. Saknaden blir bara mer och mer för varje dag som går.
Människor runt om säger att jag är så stark men ibland har jag bara lust att hälsa på dig mamma.
Men jag vill inte dö. Jag vill leva för jag kan inte lämna allt här. Snälla söta mamma kom bara och säg hejdå och ge mig en kram för jag hann aldrig säga att jag älskade dig den dagen du försvann. Klandra mig själv tänker jag inte göra mer för jag vet att det INTE är mitt fel det som har hänt... Som min pyskolog sa: Det gäller att minnas de ljusa minnen men det är extra tungt idag och du fått ditt ljus med. Såg du det? 

Jag tänker aldrig gå i mammas fotspår..

Det är inte ovanligt att den som har en psykisk sjukdom har tankar på att ta sitt liv och det händer att man gör försök till att ta sitt liv.

Ett självmordsförsök gör man för att man har en outhärdligt psykisk smärta. Man står inte står ut med den längre. Känslorna är jättejobbiga och man kan inte komma på något sätt att komma ifrån dem. Tankarna fastnar bara i att ta sitt liv. De bra stunderna i livet kan man inte komma ihåg och man har slutat hoppas på något bättre. Det kan kännas som att vara i en mörk tunnel som aldrig tar slut. I det läget kan man inte tänka på hur ledsna ens anhöriga och vänner kommer att bli om man tar sitt liv. Egentligen är det inte att dö som är det man helst vill med självmordet utan att bli fri från de svåra känslorna. Ett självmordsförsök är alltid ett rop på hjälp. De flesta vill inte dö, de vill få slut på sitt lidande.

Det är aldrig ditt fel om någon gör ett självmordsförsök eller faktiskt dör genom självmord.



Det är igentligen sjukt att min mamma måste dö innan jag insåg hur värdefullt livet är.. Jag har själv levt i djupa depressioner och såg inte någon menning alls med livet innan jag träffade S och kom min familj och Lisa närmare. De var min vändpunkt och jag tror sten hårt på ett liv efter detta och det gjorde min mamma med. Hon trodde på att hon skulle få ett bättre liv och det hoppas jag av hela mitt hjärta att hon har det..  

Jag har märkt en sak... Sen jag började blogga om saknaden efter mamma så har jag stött på fler och fler som har gått igenom samma helvete som jag går igenom just nu men ni ska veta att det finns hjälp och man är ALDRIG ensam. Denna sidan är ett stort stöd för mig sen ska jag på samtal senare av denna månden och jag hoppas att jag kommer få ut något av det.. 

Jag ska nu ta en sömntabblett och försöka få min skönhetsömn.. ♥

image1020
haha min sköning till man.... Erkänn att han är en riktig hottie? ;P

Begravningen, nu får mamma äntligen vila i frid.

Igår var dagen inne. Dagen som jag har fruktat hela mitt liv för och som har varit en stor rädsla.  

Jag vaknade på ett galet bra humör och hade samtidigt en stor magklump i magen. Vädret kunde inte bli finare. Det var strålande sol och knappt något moln på himlen. Det första jag gjorde var att kollade i speglen och försökte tänka positvit. Jag kommer klara av det här och jag taggade mig själv så gott det bara gick. Maria (morfars tjej) var så gullig och fixade frukost åt alla och när vi väl hade ätit klart var klockan runt halv tio och det hela började klockan 11.00. Jag sprang in duschen snabbt och började föna mitt hår samt försöka få lite lockar i det. Sen efter en havltimme satte jag i ett rosa sidenband i håret och jag vet mamma skulle säga att jag var vacker som en prinsessa. Jag valde till sist mina nya pumps och till det hade jag en knälång svart klänning med leggins till. När vi väl var ute kyrkan så började jag känna hur kroppen började skakade men jag hade gett mig fan på att jag skulle klara det och inte gråta. När dörrarna öppnade in till kyrkan och så fick vi en vit ros var och när nästa dörr öppnades så såg man alla vackra blommor omkring kistan sen var det massa ljus som lös upp den stora krckan och där mellan alla blommor i den finaste vitaste kistan man kan tänka sig låg hon. Just i detta ögonblick kunde jag inte hålla tårarna inne. Jag ville bara springa dit och öppna för att se om det verkligen var mamma. Och detta skulle var en liten begravningen men vi var närmare 40 personer. Det är sjukt vad mycket vänner mamma hade och kusiner. 

Vi gick på ett led genom den stor gången och gick till första raden sen började prästen prata. Jag tyckte det var gymt jobbigt att han sa hela tiden hon var för ung och hade hela livet framför sig och det var fel vägde hon valde men han upprepade med att man måste komma ihåg alla ljusa minnen i sånt här läge. Jag förstår inte varför han var tvungen att sga det hela tiden för alla redan där inne visste det redan. Där efter sjöng vi alla en palm tillsammans sen spelade en av mammas kusiner det vackraste med ceciela vennersten som var mammas favorit låt och samtidigt hur jag kände hur tårarna brände mot mina kinder så tog jag djupa andetag och tittade ut över de små fönstern så fick jag se en fågel som flög runt och runt och jag vet att det var mamma som gav mig tecken. Jag kunde inte sluta le, mitt i allt fick jag ett leénde på läpparna. Där efter så fick säga ett sista farväl och med min vit ros i handen så orkade jag ställa mig upp och gå fram till kistan. Jag såg den fina teckningen min bror hade gett min mamma och lagt på kistan och då blev allt bara tyngre. Då började frågorna komma upp. Hur kunde du och varför? Jag försökte fokusera mig på att ta ett sista fraväl istället och sakta men säkert pussade jag på kistan och viskade: Mamma du kommer fortfarande vara världens bästa mamma och jag älskar dig av hela mitt hjärta och tog handen på mitt hjärta och la sedan handen på kistan sa. Vi ses snart igen.! Sen gick jag vidare. Då började de spela my heart will go on med Celiene Dion. Allt var så fint och vackert. Begravningen var den värsta jag någonsin gått igenom fast samtidigt vackraste jag någonsin har upplevet.. 

image1014


Nu efteråt känns det som en stor lättnad har försvunnit och jag vet att hon har det bra nu. Nu slipper hon allt det helvete mamma kämpade mot och hon har frid och det känns skönt att hon slipper honom. Det var himla kul med att träffa alla mammas kusiner som jag aldrig ha gjort förut och jag hoppas mamma insåg nu att hon inte gjorde det bättre för oss utan allt värre. Alla vackra blommor var ännu beviset på det. Tusen tack för alla komentarer jag får och alla blommor mamma fick. All kärlek och respekt till er <3      

Tidigare inlägg
RSS 2.0